fredag 9 september 2011
onsdag 31 augusti 2011
måndag 22 augusti 2011
Namngivning
Vi hade namngivningskalas för Nils förra helgen, vilket såklart även medförde god mat och dryck. Här är menyn:
Ceremoni
Färska jordgubbar
Bollinger Special Cuvée Brut
Kaffe
Tiramisutårta
Förrätt
Grön sparris med halstrad pilgrimsmussla och buljong, champagne beurre blanc, babyspenat, nybakat bröd och ishavsrom.
Chablis Premier Cru Beauroy 2009
Varmrätt
Helgrillad oxfilé med rödvinsreduktion, grillade tomater med mozzarella och potatisuchesse.
Masi Amarone Costasera 2007
Ost
Brie de Meaux
Sörmlandsädel
Gryère AOC 18
Västerbottensost
Château Derezla Tokaji Aszù 5 Puttonyos 2005
Dessert
Vaniljparfait serverad med bakad chokladcremé "Valrhona Jivara", rabarberkompott samt mjuk fänkålskaka.
Château Derezla Tokaji Aszù 5 Puttonyos 2005
Färska jordgubbar
Bollinger Special Cuvée Brut
Kaffe
Tiramisutårta
Förrätt
Grön sparris med halstrad pilgrimsmussla och buljong, champagne beurre blanc, babyspenat, nybakat bröd och ishavsrom.
Chablis Premier Cru Beauroy 2009
Varmrätt
Helgrillad oxfilé med rödvinsreduktion, grillade tomater med mozzarella och potatisuchesse.
Masi Amarone Costasera 2007
Ost
Brie de Meaux
Sörmlandsädel
Gryère AOC 18
Västerbottensost
Château Derezla Tokaji Aszù 5 Puttonyos 2005
Dessert
Vaniljparfait serverad med bakad chokladcremé "Valrhona Jivara", rabarberkompott samt mjuk fänkålskaka.
Château Derezla Tokaji Aszù 5 Puttonyos 2005
fredag 19 augusti 2011
onsdag 17 augusti 2011
Namngivningspresenter
Skålen och skeden tillverkade av min mamma och skinnet kommer från mina föräldrars får. Kolla här.
tisdag 9 augusti 2011
söndag 7 augusti 2011
fredag 5 augusti 2011
torsdag 4 augusti 2011
onsdag 3 augusti 2011
fredag 22 juli 2011
fredag 3 juni 2011
Paj med tonfisk och sparris
Här kommer ett improviserat recept på paj som jag gjorde igår baserat på vad som fanns i skåpen.
Pajdeg:
1 dl grahamsmjöl
2 dl vetemjöl
125 g smör
ca 3 msk vatten
Fyllning:
3 dl ost
1 burk sparris
1 burk tonfisk
Äggstanning:
3 ägg
2 dl creme fraiche
1 dl mjölk
2 salladslökar
salt
peppar
Gör såhär:
Blanda mjöl och smör i matberedare. Tillsätt vatten och arbeta snabbt till en deg. Beroende på mjölsorten kan mer eller mindre vatten behövas.
Tryck ut degen i en pajform. Nagga och låt vila svalt ca 15 minuter.
Förgrädda pajskalet i 200 grader ca 10 minuter.
Vispa ihop äggstanningen. Strimla salladslöken och blanda ner.
Skär sparrisen i bitar och fördela fyllningen i pajskalet. Häll över äggstanningen.
Grädda i 200 grader ca 25 minuter. Lägg folie över om pajen verkar bli mörk.
Pajdeg:
1 dl grahamsmjöl
2 dl vetemjöl
125 g smör
ca 3 msk vatten
Fyllning:
3 dl ost
1 burk sparris
1 burk tonfisk
Äggstanning:
3 ägg
2 dl creme fraiche
1 dl mjölk
2 salladslökar
salt
peppar
Gör såhär:
Blanda mjöl och smör i matberedare. Tillsätt vatten och arbeta snabbt till en deg. Beroende på mjölsorten kan mer eller mindre vatten behövas.
Tryck ut degen i en pajform. Nagga och låt vila svalt ca 15 minuter.
Förgrädda pajskalet i 200 grader ca 10 minuter.
Vispa ihop äggstanningen. Strimla salladslöken och blanda ner.
Skär sparrisen i bitar och fördela fyllningen i pajskalet. Häll över äggstanningen.
Grädda i 200 grader ca 25 minuter. Lägg folie över om pajen verkar bli mörk.
söndag 29 maj 2011
Min farmor
Min farmor gick bort för några veckor sen. Jag har velat skriva nåt om henne sen dess, men det har inte varit så lätt. Jag har insett att ju mer man känner en människa desto svårare kan det bli att beskriva henne.
Förra helgen var vi på begravningen och från byborna läste en av dem upp en text om farmor. Den handlade om hur farmor när hon var 80+ såg till att räfsa ihop det slagna gräset vid midsommarstången innan midsommar. De pratade om flit och arbetsgläde.
Berättelsen var verkligen min farmor i ett nötskal, men i berättelsen ser jag inte bara flit och arbetsglädje utan också den tjurskalliga envishet som jag också fått med mig i livet. Hon var en stark kvinna och hon var van att arbeta. Vissa saker skulle bara göras och det spelade ingen roll att kroppen på äldre dar inte riktigt orkade med alla gånger, det skulle göras i alla fall. Hon beklagade sig över att hon började få yrsel, men hon klev ändå upp och balanserade på en stol för att komma åt att dra ner rullgardinen i sitt kök; hon måste ju få ner rullgardinen alltså måste hon kliva upp på stolen. Att låta bli fanns inte i hennes värld och eftersom det måste göras just då råkade det inte heller finnas nån i närheten att be om hjälp.
Det är som sagt inte så lätt att beskriva en människa som man känner riktigt bra, jag är trots allt uppvuxen i samma hus som farmor. Jag vill minnas henne som den starka och handlingskraftiga kvinna hon var, inte som den lilla skröpliga och ibland förvirrade tant hon var på slutet. Jag vill minnas när hon visade mig hur man bakar svartbröd och hemvete (en "liten" sats hemvete bakades i ett tråg som är större än allt jag har i mitt kök idag) men jag minns även alla gånger vi varit oense.
I hennes värld var det viktigt att männen fick mat när de kom hem. Att pappa kom hem först av alla så att vi andra fick värma på vår mat eller äta ensam spelade ingen roll i hennes värld. Jag tyckte att det var jättefel och den lilla feministen i mig kunde, när jag var yngre, bli mycket upprörd över hennes värderingar. Jag har senare accepterat att det var så det var i hennes värld och att försöka omvända henne skulle bara varit hopplöst. I stället har jag kunnat berätta om mina pojkvänner som varit matlagningskunniga vilket nog imponerat en del. Jag har också insett värdet i att ha någon som lagar maten när jag själv försökt få ihop det där pusslet med jobb och matlagning och allt annat som ska göras.
Det är som sagt inte enkelt att beskriva någon man känner bra eftersom man kan se alla sidor hos personen, både de bra och de dåliga. För mig blir det inte lättare av vi ändå är rätt lika. Det hade jag inte kunnat se och än mindre erkänna när jag var yngre, men idag kan jag se hur mycket jag fått av just henne, både av de bra och de dåliga sidorna. Jag kan vara väldigt envis, jag kan själv, och saker och ting kan antagligen bara göras på ett sätt och det är mitt sätt. Jag har å andra sidan också fått kärleken för att jobba med händerna och då särskilt med det textila som var det farmor främst jobbade med.
Jag kan i slutänden inte säga annat än tack farmor för att jag fick dela så mycket av din tid.
Förra helgen var vi på begravningen och från byborna läste en av dem upp en text om farmor. Den handlade om hur farmor när hon var 80+ såg till att räfsa ihop det slagna gräset vid midsommarstången innan midsommar. De pratade om flit och arbetsgläde.
Berättelsen var verkligen min farmor i ett nötskal, men i berättelsen ser jag inte bara flit och arbetsglädje utan också den tjurskalliga envishet som jag också fått med mig i livet. Hon var en stark kvinna och hon var van att arbeta. Vissa saker skulle bara göras och det spelade ingen roll att kroppen på äldre dar inte riktigt orkade med alla gånger, det skulle göras i alla fall. Hon beklagade sig över att hon började få yrsel, men hon klev ändå upp och balanserade på en stol för att komma åt att dra ner rullgardinen i sitt kök; hon måste ju få ner rullgardinen alltså måste hon kliva upp på stolen. Att låta bli fanns inte i hennes värld och eftersom det måste göras just då råkade det inte heller finnas nån i närheten att be om hjälp.
Det är som sagt inte så lätt att beskriva en människa som man känner riktigt bra, jag är trots allt uppvuxen i samma hus som farmor. Jag vill minnas henne som den starka och handlingskraftiga kvinna hon var, inte som den lilla skröpliga och ibland förvirrade tant hon var på slutet. Jag vill minnas när hon visade mig hur man bakar svartbröd och hemvete (en "liten" sats hemvete bakades i ett tråg som är större än allt jag har i mitt kök idag) men jag minns även alla gånger vi varit oense.
I hennes värld var det viktigt att männen fick mat när de kom hem. Att pappa kom hem först av alla så att vi andra fick värma på vår mat eller äta ensam spelade ingen roll i hennes värld. Jag tyckte att det var jättefel och den lilla feministen i mig kunde, när jag var yngre, bli mycket upprörd över hennes värderingar. Jag har senare accepterat att det var så det var i hennes värld och att försöka omvända henne skulle bara varit hopplöst. I stället har jag kunnat berätta om mina pojkvänner som varit matlagningskunniga vilket nog imponerat en del. Jag har också insett värdet i att ha någon som lagar maten när jag själv försökt få ihop det där pusslet med jobb och matlagning och allt annat som ska göras.
Det är som sagt inte enkelt att beskriva någon man känner bra eftersom man kan se alla sidor hos personen, både de bra och de dåliga. För mig blir det inte lättare av vi ändå är rätt lika. Det hade jag inte kunnat se och än mindre erkänna när jag var yngre, men idag kan jag se hur mycket jag fått av just henne, både av de bra och de dåliga sidorna. Jag kan vara väldigt envis, jag kan själv, och saker och ting kan antagligen bara göras på ett sätt och det är mitt sätt. Jag har å andra sidan också fått kärleken för att jobba med händerna och då särskilt med det textila som var det farmor främst jobbade med.
Jag kan i slutänden inte säga annat än tack farmor för att jag fick dela så mycket av din tid.
torsdag 19 maj 2011
Fortsättning från igår
Igår kväll kom ägaren till hunden förbi. Det var gubbens dotter. De hade blivit rätt chockade allihop så hon ville kolla att allt var bra med oss och såklart med Nils.
Vi kom fram till att hunden antagligen bara hade velat busa med Luran och att den dessutom blev mer busig än vanligt tillsammans med gubben. Det i kombination med att Luran satt fast och att hon dessutom blivit skrämd av stora svarta hundar tidigare var en uppenbart dåligt. Jag kan i alla fall konstatera att människorna var det i alla fall inget fel på och att hunden slet sig var en ren olyckshändelse.
Vi kom fram till att hunden antagligen bara hade velat busa med Luran och att den dessutom blev mer busig än vanligt tillsammans med gubben. Det i kombination med att Luran satt fast och att hon dessutom blivit skrämd av stora svarta hundar tidigare var en uppenbart dåligt. Jag kan i alla fall konstatera att människorna var det i alla fall inget fel på och att hunden slet sig var en ren olyckshändelse.
onsdag 18 maj 2011
Läskigt
Idag när jag var påväg ut på dagens promenad med Nils i vagnen och Luran i koppen hände något läskigt.
Jag går förbi en av grannarna som är ute och fixar med sin båt när jag ser hur hans hund sliter sig och springer mot oss. Hunden är en stor svart retriver av något slag. Jag hinner inte se den bara är glad och ville busa eller om den vaktade sitt revir. Luran sitter i alla fall fast så hon kan inte göra mycket mer än att försöka komma undan och försvara sig.
Allt går mycket fort, det är hundar över allt, Luran skriker, vagnen faller och Nils gråter. Tillslut får jag i alla fall tag på halsbandet på den andra hunden och kan dra undan den från Luran. Eftersom Luran sitter fast i vagnen kan jag inte göra mycket mer än så. Gubben som har sett allt verkar lätt paralyserad, han kommer inte fram förrän jag ber honom ta var på sin hund. Först då kan jag ta upp Nils och kolla att han är ok. Det är som tur är ingen fara med honom mer än att han såklart gråter. Vagnen tog antagligen smällen med marken och sen har han bara rullat ur korgen.
Gubben har däremot inte riktigt hela huvudet med sig, han är uppenbart chockad över barnvagnen och Nils, men han inser inte att det skulle vara bäst att först ta in sin egen hund. I stället försöker han hjälpa till med hunden i ena handen. Han reser upp vagnen där Luran fortfarande sitter fast och sen försöker han hälsa på henne med ena handen samtidigt som han har sin egen hund i andra handen. Luran försöker backa så långt kopplet räcker och när hon inte kommer längre visar hon tänderna. Först när jag ber honom ta undan hunden fattar han att gå in med den. Då har Luran lyckats krånga sig ur sitt koppen och gått undan. Hon går i alla fall inte så långt, så det är inget problem för mig att få tag på henne igen.
Gubben kommer i alla fall tillbaka och kan hjälpa mig med vagnen och filtarna. Han vill försäkra sig om att allt är bra med Nils och är både chockad och förvånad över sin egen hund. Tillslut är jag ihopsamlad och kan gå vidare, men långpromenaden blev bara en tur runt kvarterer idag.
Läskigt var det, men som tur är så gick det bra för alla inblandade.
Jag går förbi en av grannarna som är ute och fixar med sin båt när jag ser hur hans hund sliter sig och springer mot oss. Hunden är en stor svart retriver av något slag. Jag hinner inte se den bara är glad och ville busa eller om den vaktade sitt revir. Luran sitter i alla fall fast så hon kan inte göra mycket mer än att försöka komma undan och försvara sig.
Allt går mycket fort, det är hundar över allt, Luran skriker, vagnen faller och Nils gråter. Tillslut får jag i alla fall tag på halsbandet på den andra hunden och kan dra undan den från Luran. Eftersom Luran sitter fast i vagnen kan jag inte göra mycket mer än så. Gubben som har sett allt verkar lätt paralyserad, han kommer inte fram förrän jag ber honom ta var på sin hund. Först då kan jag ta upp Nils och kolla att han är ok. Det är som tur är ingen fara med honom mer än att han såklart gråter. Vagnen tog antagligen smällen med marken och sen har han bara rullat ur korgen.
Gubben har däremot inte riktigt hela huvudet med sig, han är uppenbart chockad över barnvagnen och Nils, men han inser inte att det skulle vara bäst att först ta in sin egen hund. I stället försöker han hjälpa till med hunden i ena handen. Han reser upp vagnen där Luran fortfarande sitter fast och sen försöker han hälsa på henne med ena handen samtidigt som han har sin egen hund i andra handen. Luran försöker backa så långt kopplet räcker och när hon inte kommer längre visar hon tänderna. Först när jag ber honom ta undan hunden fattar han att gå in med den. Då har Luran lyckats krånga sig ur sitt koppen och gått undan. Hon går i alla fall inte så långt, så det är inget problem för mig att få tag på henne igen.
Gubben kommer i alla fall tillbaka och kan hjälpa mig med vagnen och filtarna. Han vill försäkra sig om att allt är bra med Nils och är både chockad och förvånad över sin egen hund. Tillslut är jag ihopsamlad och kan gå vidare, men långpromenaden blev bara en tur runt kvarterer idag.
Läskigt var det, men som tur är så gick det bra för alla inblandade.
fredag 29 april 2011
Jämställdhet
Jag läste nyligen på en blogg någonstans, har tyvärr tappat bort länken, om en undersökning som gjorts mellan manliga och kvinliga företagare.
Resultatet gick i grova drag ut på att män som startar företag satsar helhjärtat på dessa och får mindre tid över för att vara hemma med barnen eller för att hjälpa till med hushållssysslorna. Kvinnor som startar företag däremot är mer hemma med barnen och gör mer av hushållsarbetet. Mäns företag går dessutom i större utsträckning med vinst än kvinnors. Detta leder till sämre pension samt lägre föräldrepenning och sjukpenning för kvinnorna. (Det finns såklart undantag både för männen och kvinnorna.)
Allt detta är såklart dåligt för kvinnornas ekonomi och bloggskrivaren som kommenterade undersökningen pratade om kvinnofälla och förklädda hemmafruar.
Jag är inte helt säker på att jag håller med fullt ut. Rent ekonomiskt är det såklart en katastrof för kvinnorna och en osäkerhet eftersom kvinnorna lever på sina män. Här kan man såklart prata om strukturella problem i systemet som inte tillåter folk (varken män eller kvinnor) att vara hemma på heltid med sina barn utan att förlora det sociala skyddsnätet som finns för de som jobbar och tjänar pengar. Däremot skulle jag inte använda ordet fälla eftersom situationen är självvald. Kvinnorna uppgav i undersökningen att en av anledningarna till att starta sitt företag var för att få mer tid för familjen. De var med andra ord inte missnöjda med sin situation.
Jag kan därför inte se att det nödvändigvis är kvinnorna som är förlorarna. Rent ekonomiskt ja och konsekvenserna av det kan såklart bli allvarliga, men sen när är pengar allt? Männen som försörjer dessa kvinnor förlorar också på situationen eftersom de får mindre tid med sin familj, de måste ju jobba och försörja familjen. Den förlusten skulle jag klassa som större än den ekonomiska.
Resultatet gick i grova drag ut på att män som startar företag satsar helhjärtat på dessa och får mindre tid över för att vara hemma med barnen eller för att hjälpa till med hushållssysslorna. Kvinnor som startar företag däremot är mer hemma med barnen och gör mer av hushållsarbetet. Mäns företag går dessutom i större utsträckning med vinst än kvinnors. Detta leder till sämre pension samt lägre föräldrepenning och sjukpenning för kvinnorna. (Det finns såklart undantag både för männen och kvinnorna.)
Allt detta är såklart dåligt för kvinnornas ekonomi och bloggskrivaren som kommenterade undersökningen pratade om kvinnofälla och förklädda hemmafruar.
Jag är inte helt säker på att jag håller med fullt ut. Rent ekonomiskt är det såklart en katastrof för kvinnorna och en osäkerhet eftersom kvinnorna lever på sina män. Här kan man såklart prata om strukturella problem i systemet som inte tillåter folk (varken män eller kvinnor) att vara hemma på heltid med sina barn utan att förlora det sociala skyddsnätet som finns för de som jobbar och tjänar pengar. Däremot skulle jag inte använda ordet fälla eftersom situationen är självvald. Kvinnorna uppgav i undersökningen att en av anledningarna till att starta sitt företag var för att få mer tid för familjen. De var med andra ord inte missnöjda med sin situation.
Jag kan därför inte se att det nödvändigvis är kvinnorna som är förlorarna. Rent ekonomiskt ja och konsekvenserna av det kan såklart bli allvarliga, men sen när är pengar allt? Männen som försörjer dessa kvinnor förlorar också på situationen eftersom de får mindre tid med sin familj, de måste ju jobba och försörja familjen. Den förlusten skulle jag klassa som större än den ekonomiska.
torsdag 28 april 2011
tisdag 12 april 2011
måndag 11 april 2011
söndag 10 april 2011
tisdag 5 april 2011
söndag 13 mars 2011
lördag 12 mars 2011
fredag 11 mars 2011
söndag 30 januari 2011
torsdag 27 januari 2011
lördag 22 januari 2011
lördag 8 januari 2011
fredag 7 januari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
